Inspirerad av Blomsterkungen & Älvans inlägg “från mat till mat” så har vi dammat av Bokashin på landet.
Nu får den stå och mogna ett par veckor. Sen blir det till att gräva ned den i pallkragen för att se om vi kan ge pallkragsodlingen en flygande start inför sommaren.
Del 2 av bloggserien där jag tänker högt om min nuvarande bloggupssättning och vilken plattform jag vill husera bloggen på.
I den första delen skrev jag ned tankar om min nuvarande plattform. Micro.blog. I den här delen tänkte jag titta på vilka konkreta funktioner jag vill plocka med mig vid ett eventuellt byte till en ny plattform. Och även vilka delar jag saknar just nu och som jag vill att den nya plattformen ska vara bättre på.
Micro.blog har i nuläget inga möjligheter att associera blogginlägg med vilket språk det är skrivet i. T ex om man vill filtrera blogginlägg på svenska och engelska på olika sätt. Det går att fulhacka sig runt med de inbyggda kategorierna men det blir snabbt ganska stökigt. I den bästa av världar så bör mitt framtida bloggverktyg kunna hantera blogginlägg på två olika språk på olika sätt.
Micro.blog har historiskt varit dåliga på att hantera foton. De har använt naiv komprimering och haft problem med att respektera inbakade färgprofiler och färgrymder. Särskilt frustrerande är att bilder förminskas till maximal en bredd på 2048px. 2048px är såklart oftast tillräckligt, särskilt om fotona ska visas i ett mikrobloggsinlägg på en telefon. Men om man vill att fotona ska renderas i Retinaupplösning även på större skärmar så finns det tillfällen där 2048px i bredd inte längre räcker till.
Foton i sådan storlek bör såklart bara serveras till användare med skärmar som kan dra nytta av dem. Vilket för mig till Micro.blogs andra tillkortakommanden när det kommer till foton. De trilskas med att använda förenklade, icke-responsiva, <img>-taggar för att servera bilder. Och även om det såklart går att manuellt ersätta dessa img-taggar med srcset eller <picture> så är det inte ett jobb som någon kan vara särskilt sugen på att göra.
Micro.blog skalar också bort all exif-data ur foton. Detta är absolut ett rimligt standardförfarande men jag skulle vilja ha möjlighet att bibehålla exif-data för att kunna visa upp den i anslutning till ett foto. Till exempel för att visa upp vilken kamera som tagit ett visst foto.
Då och då saknar jag möjligheten att lägga till fler typer av innehåll på sajten. T ex för att hålla reda på vilka spel jag spelat, filmer jag sett eller böcker jag läst.
Micro.blog har stöd för att hålla koll på vad man läser för böcker. Typ som en GoodReads-light. Men det hade varit trevlig med en plattform där jag hade lite mer frihet att även hålla koll på andra typer av media. Eller, för all del, en helt öppen struktur där man kan skapa upp vilka entiteter man vill. Jag blev väldigt inspirerad av Mike Haynes relativt enkla lösning på samma tema.
Micro.blog har en helt okej app som gör sitt jobb. Men det är långt ifrån en förtjusande app och jag råkar vara en person som lägger stor vikt vid förtjusande appar.
Jag vill att en eventuell framtida plattform ska kunna prata med Fediverse via ActivityPub.
Men, jag vill inte bara ha en envägskanal där mina inlägg kan basuneras ut i fedivers. Jag vill också kunna följa andra användare, kommentera på deras inlägg och allmänt behandla min blogg som min primära fediverseidentitet. I korthet vill jag slippa ha ett separat mastodonkonto. All microblogging och socialisering ska ske via bloggplattformen.
Det behöver också finnas någon slags app för mig att hålla mig ajour med mina vänner och bekanta. Gärna med möjlighet att posta mikroblogginlägg och foton som publiceras på bloggen.
Fediverse i all ära men jag vill även att min blogg ska stödja Webmentions. Webmentions är en standard för att bloggar ska kunna prata med varandra och där bloggar tillåts kommentera varandras inlägg. En vidareutveckling av Pingback.
Jag är ingen designer men har ändå uppskattat att sitta och pula med layout och utseende på den här bloggen. Det vill jag kunna göra även fortsättningsvis. Det betyder inte nödvändigtvis att jag måste kunna plocka med mig mitt tema, men det ska åtminstone inte finnas några begränsningar i att bygga ett eget tema.
Visst, man kan hävda att det inte hänt så mycket på podcastfronten under det här året. Mer än ett första avsnitt. Trots det vill jag att en framtida plattform även ska kunna husera en podcastfeed. Att kunna ladda upp ljudfiler till inlägg är inte tillräckligt, det måste också finnas möjligheter att skapa upp en separat RSS-feed för podcasts med de specialfält som behövs för bildmaterial och annat som gör podcastapparna glada.
Jag har säkert glömt något, jag gör ju nästan alltid det. Men den här listan ger oss åtminstone en fingervisning om vad för funktionalitet jag är ute efter. Den tar vi med oss när vi, i nästa del, tittar på vilka alternativ där ute som kryssar i de flesta av de här rutorna.
Har ni tips på tjänster/plattformar jag bör kika närmare på så hojta gärna till. T ex genom att svara på det här inlägget på Mastodon.
De senaste dagarna har jag blivit lite sugen på att utforska alternativ till min nuvarande blogguppsättning. Och det rimligaste är väl att blogga ur sig de här tankarna så att jag får dem ur systemet. Men, jag kommer nog behöva ett par inlägg utspridda över ett par dagar för att kunna tänka färdigt de här tankarna. Hav tålamod.
I nuläget så huseras den här bloggen av Micro.blog. En bloggplattform sprungen ur IndieWeb-rörelsen och byggd av ett gemytligt litet team som verkligen bryr sig om den öppna webben. Och hittills har Micro.blog tjänat mig väl. Tjänstens fokus på att premiera korta mikroblogginlägg som, vid behov, kan få växa till lite längre blogginlägg har uppmuntrat mig till att blogga mer än jag gjort i några av mina tidigare bloggförsök.
Utöver de här mikroblogginläggen så lade Micro.blog tidigt till stöd för AcitivyPub och Fediverse. Vilket har bidragit till att jag inte heller behövt ha något separat Fediverse- eller Mastodonkonto. Min blogg är mitt primära fediversekonto. Just att inte behöva växla mellan olika plattformar har varit en stark bidragande faktor till att den här bloggen överhuvudtaget hålls uppdaterad.
Med min blogg och den tillhörande Micro.blog-appen kan jag följa, och svara på, vänner och bekantas mikroblogginlägg även om ingen av dem använder Micro.blog. Faktum är att de inte ens behöver känna till att Micro.blog existerar. Det mesta Bara fungerar™.
Det ska vi ha med oss när vi, i nästa del, utforskar vilka funktioner jag saknar i Micro.blog.
Av någon anledning så blev jag lite nyfiken på hur många foton vi har tagit under det gångna året. Och även ni inte delar min nyfikenhet så har ni ingen rätt att vara kräsna. Ni får allt hålla er till godo med de inlägg ni får. 😄
2023 är första helåret med ett delat iCloud-bildbibliotek. En funktion som jag och min sambo använder flitigt. Såpass flitigt att vi i början av året slog i 2 TB-taket (som då var den övre gränsen för hur mycket utrymme som gick att köpa) och fick lägga till ytterligare en 2 TB-prenumeration för att få plats med alla foton.
Så, då är det såklart inte så konstigt att man ställer sig frågan: “Hur gick det sen?”
Om vi börjar med den rena och skära kvantiteten foton. Hur många foton talar vi om?
Jo. Räkningen slutade på totalt 8279 foton tagna under det gångna året.
58% av den här totalen är tagna med kameran och 42% är tagna med våra telefoner.
Som en naturlig del av av vår i biblioteketsorganisering så favoritmarkerar vi de foton som vi tycker ”det här känns värt att visa upp”. Favoritsjärnan indikerar att fotot tagit sig över någon slags subjektiv lägstatröskel. Inte att fotot är något slags konstverk. Således kan man utan problem räcka telefonen till en bekant, trycka in på favoritalbumet, och sedan låta personen svajpa mellan foton bäst den vill.
Så, av totalen på 8279 foton. Hur många kvalificerade sig över den här lägstatröskeln?
Svaret är: 1853 stycken.
Dvs ca en femtedel av årets fotoskörd är foton som vi inte räds att visa upp för den som är nyfiken.
Om man bryter antalet favoriter baserat på kameratyp så visar det sig att vi tar betydligt färre favoritfoton med kameran än vi gör med telefonerna.
Kameran står för 856 av de favoriserade fotona medan telefonerna står för 983.
Eller, med andra mått mätt: Enbart 18% av kamerafotona favoriseras i jämförelse till telefonfotona, där 29% av fotona favoriseras.
Det skulle man ju kunna tolka som att vi är duktigare på att knäppa favoriserbara foton med telefonerna än med kameran. Men jag tror att den enkla förklaringen till de här siffrorna är att det är betydligt lättare att riva av många fler foton med kameran vid varje givet fototillfälle.
En notis från Apple om att Disney+ höjer priset vid nästa dragning var droppen som fick den här bägaren att rinna över. Eller åtminstone droppen som fick mig att börja tänka över hur mycket (eller lite) vi faktiskt tittar på Disney+. Och när man väl börjat fundera på hur mycket vi använder en tjänst, ja då var det inte svårt att fortsätta till övriga streamingtjänster.
Det preliminära resultatet för nyårsbantningen blir att både Disney+ och Netflix ryker. Netflix har också stigit en del i pris det senaste året och det är få originalserier som sugit oss in.
Kvar i familjens streamingutbud blir HBO och AppleTV+.
Sett till användandet så borde vi, i rimlighetens namn, även säga upp HBO. Men eftersom vi hoppade på HBOs startdeal när det begav sig så kostar det oss inte mer än 49 kr/mån. Det är förvisso en ruskigt dum anledning att behålla nåt man inte använder bara för att man en gång fick en bra deal. Särskilt nu när jag tvingades skriva ut anledningen.
Det kanske får bli så att jag suger på HBO-karamellen och så får vi se om den är kvar när månaden lider mot sitt slut.
Gott nytt år!
Vilket år vi lämnar bakom oss, va?
På ett personligt plan har 2023 varit ett överväldigande positivt år. Vi har fått tillökning av en lillasyster, vi har skrattat mycket och vi har byggt otaliga tågbanor.
Men, 2023 har också kantats av mycket jobbjobb. Stundtals för mycket jobbjobb. Något jag försökt åtgärda under hösten och kommer fortsätta med under 2024. Jag behöver hitta tillbaka till en någorlunda rimlig balans.
Så, med det sagt, tänkte jag tillåta mig att blicka tillbaka lite snabbt på allsköns musik, spel, film, tv och litteratur som jag har avnjutit under 2023. Häng med eller stå kvar, mig kvittar det.
2023 får nog anses lite av ett mellanår från mitt musikbiblioteks perspektiv. Vissa år kan jag verkligen hänga upp olika delar av året kring vilken musik jag har lyssnat på men detta år har dock inte varit lika tydligt.
Några album har ju såklart ändå åtnjutit fler lyssningar än andra. Här är en ostrukturerad lista över mina favoriter under året. Utan någon egentlig inbördes ordning mer än att jag skrivit ned albumen i den ordningen jag har kommit på dem. Vilket kanske ändå skvallrar lite om ordningen.
Det är sällan ett rollspel lyckas koppla greppet om mig. Jag blir oftast för rastlös och kasta mig genom spelet om ens orkar att spela färdigt det. Men med Baldur’s Gate 3 så är det annorlunda. Av någon anledning så nyttjar jag den lilla speltid jag kan uppbåda till att strosa runt och lösa sidouppdrag. Det har nästan aldrig hänt mig i ett spel tidigare. Nackdelen är väl att jag inte vågar påbörja något annat spel förrän jag har tagit mig igenom det.
Resident Evil 4 Remake är Resident Evil 4 varken mer eller mindre. Visserligen snyggare och modernare men ändock, Resident Evil 4. Precis som det ska va.
Det visar sig att jag brände rätt många timmar i Diablo 4 i anslutning till att det släpptes. Helt klart ett bra röj, framförallt om man gillar Diablo-formeln. Men vill man ha en djupare spelupplevelse så hittar man nog den bäst någon annanstans.
Ett detektivspel som hämtat mycket inspiration från ett av mina favoritspel: The Return of the Obra Dinn.
Rekommenderas varmt om det kliar i detektivnerven.
Hur kunde jag nästan glömma!? Ett av mina absolut mest spelade spel under 2023. Railroads!
Visst, tekniskt sätt så är det väl inte ett spel från 2023. Men det släpptes till iPad under 2023 och det är där jag har spelat det. Verkligen ett urmysigt spel att sitta och knåpa med på paddan. Särskilt med en Apple Pencil till hands.
Jag slänger även in några bubblare eftersom att jag har ett par spel på att-spela-lsitan som jag är oerhört sugen på men ännu inte har hunnit spela. Framförallt: Cocoon, Chants of Sennaar och Venba.
Vad finns det att inte gilla? Troll, bergatroll, stentroll, féer och häxor. Den här julkalendern har allt.
Den är egentligen alldeles för läskig för treåringen. Men det har inte gått att hindra honom från att krypa upp i soffan framför tvn varenda morgon.
Ös och skoj, från början till slut. Rekommenderas varmt till allt och alla. Även om kanske de som har en väldigt stark aversion mot actionfilmer bör hålla sig borta.
Det är inte alltid dramatiseringar av spel blir bra. Det händer knappt ens nånsin. Men tack och lov så är Last of Us ett undantag.
Dystopiskt sci-fi-drama. Silo utspelar sig nere i en (hör och häpna) silo, dit mänskligheten har tagit sin tillflykt. Välgjort och spännande.
Jag har sett många i mitt bloggflöde presentera en lista på sitt användande av "default"-appar. Tydligen så kommer initiativet ursprungligen från Avsnitt 097 av podcasten Hemispheric Views. Och även om jag inte har någon relation till podden så kändes det ändå som en såpass trevlig mall att den förtjänade att föräras med ett snabbt blogginlägg.
Så, här är min lista. Den är väldigt Appletung men det bör inte förvåna någon. 😬
Det finns en samlingssida för andra blogginlägg på samma tema.
Till min familjs stora förtret så har den här veckan präglats av att jag stundtals går och talar högt för mig själv i ett försök att lägga mig till en dikteringsvana.
Från och till gör jag sådana här försök. De brukar förstås alltid sluta på samma, oceremoniella, sätt. Efter ett par dagar/veckor så glömmer jag av att funktionen ens existerar och jag återgår till att knappa på som om jag vore oupplyst. Not with a bang but a whimper.
Med en bebis i familjen igen så är det dags för ett nytt försök. Det är numera allt för ofta som en arm/hand är upptagen av en sovande avkomma. Och även om det går att skriva hjälpligt med en hand, särskilt med swipe, så känns det i bland frustrerande långsamt. Särskilt om det är högerhanden som är upptagen och jag tvingas skriva med vänstern.
Som ett brev på posten så har dikteringsfunktionen fått sig ett lyft i iOS17. Den fungerar dessutom förvånansvärt bra på svenska. Förvisso långt ifrån felfritt men ändå betydligt bättre än förr. Kanske till och med såpass bra att den här vanan kan hålla i sig. Vi får låta tiden utvisa det.
Faktum är att stora delar av det här inlägget är dikterat.
Jag har länge ratat Apple Musics rekommendationsfunktioner. De har rekommenderat lite för mycket musik som jag tyckte var skitbra 2008. Men, i helgen har jag försökt öppna mina sinnen och lyssnat en del på Apples nylanserade (”ny” om man avrundar lite) Discovery station. Hittills måste jag säga att det är ett stort steg framåt i jämförelse med Apples övriga rekommendationsfunktioner.
Även om jag till en början var lite skeptisk till radioformatet – jag hade nog föredragit en spellista om du frågat mig innan – så tycker jag att det passar rätt bra.
Vi brukade vara duktiga på att koka egen buljong på grönsaksrester. Buljong som fryses in och används i allsköns vardagsmat. Men, sedan semestern så har det varit stiltje på den fronten. Trots att diverse grönsaksrester i bland hittar till en liten låda i kylen så hinner de bli gamla. Buljongkok ligger långt ned på prioriteringslistan.
Ett trick som jag plockade upp någonstans är att flytta buljongkollekten från kylen till frysen. Sagt och gjort. När det blir några snoppar kvar från champinjonerna, morötterna eller löken så landar de numera i den nyinstiftade buljongpåsen. När den är full så blir det till att koka buljong i godan ro.
Vi försökte titta på Hitta Nemo tillsammans med treåringen. Vi tog oss nästan igenom den innan det blev läggdags men med facit i hand så lämpar den sig helt klart till lite äldre barn. Det kändes svårt att hänga med ordentligt i vad som hände.
Då fungerar Folk och rövare i Kamomilla stad betydligt bättre. Treåringen älskar den.
Av någon outgrundlig anledning så blev jag sugen på att se den här animerade spindelmannenfilmen från 2018. Och jag är riktigt glad över det infallet. För det första var det en riktigt bra film (om man gillar actionfilmer med superhjältar dvs). Och för det andra så är det uppfriskande att se en animerad storfilm som inte försöker efterapa en pixar-“look”.
Nu ser jag fram emot att se uppföljaren. Spider-Man: Across the Spider-Verse.
Vi har tagit oss igenom säsong ett och halkat över till säsong två. Även om ens den första säsongen är svårrekommenderad så hade den ändå någon slags röd tråd inklämd mellan alla obsceniteter. Mystiska mord som behöver nystas upp.
Så här långt så saknas den typen av grundning i säsong två. Händelser avlöser varandra men de känns aldrig särskilt sammanflätade. Det återstår att se om vi håller oss kvar säsongen ut eller om vi hittar något nytt att titta på.
Apples utvecklarkonferens WWDC 2023 har precis gått av stapeln och det går inte riktigt att hålla fingrarna i styr från inspelningsdonen. Tur då att jag inte är ensam om att känna så. Och “tur” att man bara råkar ha ett sprillans nytt poddflöde att publicera något poddliknande i.
Pass på att lyssna in när jag ringer upp @Jezper för att prata av mig om Apples nya VR/AR-headset “Vision Pro”. Finns att lyssna på i Apple Podcast, Overcast, Pocket Casts och förhoppningsvis på andra ställen där poddar brukar finnas.
Man vet aldrig när (eller om) stjärnorna linjerar på det här viset igen.
–
Ljudklipp från:
Det här är ingen podd. Jag lovar. Det är typ ingenting alls just nu.
Eller ja. Visst. Nåt kanske det är. Men det är nåt annat. Nåt som inte är en podd.
Förutom då när det är en podd. T ex när man lyssnar på den i en poddspelare. Då är det förstås en podd.
Men inte annars. Annars är det nåt annat.
Jag ska bara lista ut vad det är.
Twenty twenty-two brought plenty of goodness to the web platform. Cascade layers, dynamic viewport units, :has and so much more. Hopefully, the pace for 2023 will be no different.
Inspired by Dave Rupert's CSS Wishlist 2023, here is my own css Wishlist for 2023.
leading-trim – It might just be wishful thinking. (It probably is) But, I really do believe that this singular property would be a game changer for web typography. Finally we would be able to get rid of all the hacks and magic values littering our css just to get our fonts to align properly. Ethan Wang has a great write-up highlighting the ramifications of this property.text-wrap: balance – I'm sick of rolling my own text balancing algorithms. I would much prefer the browser make my custom iplementations of NYTimes text balancer obsolete.position: sticky; elements when they are in their "stuck" state.That's my list from the top of my head. What's yours?
Let me introduce to you a brand new Micro.blog plug-in of mine. It’s called Bookshelf shortcode. 🥳
This plug-in contains a single “shortcode” that can be used to embed a Micro.blog bookshelf on any Micro.blog page.
For example, to embed my “Currently reading” bookshelf on a page, I add this code snippet to the page:
{{< bookshelf "currentlyreading" >}}
Or, in cases where I want to display lots of books, I can use the “grid” variant.
{{< bookshelf shelf="finishedreading" variant="grid" >}}
It’s even possible to embed two separate bookshelves on the same page.
Jag är en flitig användare av AirPods vid läggdags. När det är dags att slumra in för natten så åker en av lurarna in i örat för att tankarna ska kunna sväva i väg till tonerna av någon trevlig podd.
Det finns dock risk för volymchock om jag använt AirPodsen under dagen. Fastän att jag vanligtvis lyssnar med ganska sansade ljudnivåer så kan även de mest sansade nivåerna vara för kraftfulla. När jag ska sova vill jag så klart ha riktigt låg volym.
Heureka! Äntligen ett jobb för appen Genvägar.
Sagt och gjort. Jag slänger ihop en automation som sätter riktigt låg volym om klockan är mer än 21:30 och körs när telefonen ansluter till mina AirPods. “Det här kommer bli bra” tänker jag sådär självgott om mig själv.
Tills jag testar.
Den som trodde att automatiseringar kunde köras automatiskt trodde uppenbarligen fel. För, i stället för att köra mitt fina skript, så visar iOS upp en notifikation om att min “automatisering” är tillgänglig. En notifikation som jag behöver alltså behöver trycka på för att aktivera.
Trycka.
Med ett köttfinger.
–
Mitt fina skript, som skulle rädda mig från framtida volymchocker, behöver därmed begravas tills dess att alla “automatiseringar” är likvärdiga och får köra utan någon interaktion från mig som användare.
I soptunnan med det.
Tack vare Sven Dahlstrands Online Yard Sale så äger jag nu ett par Bang & Olufsen H6. För den som hittar något av intresse på Svens digitala loppis så kan jag varmt rekommendera Sven som säljare. Köpet gick snabbt och smidigt. 👌
Hitintills är jag mycket nöjd med hörlurarna. De har alldeles ypperlig passform och väldigt trevlig ljudkvalitet. Just passformen och bekvämligheten låg högt upp på önskelistan då dessa är tänkta att användas under intensiva kodsessioner på kontoret. 👨💻
Sommaren har bjudit på en och annan dagsutflykt. Som till exempelvis denna, till naturreservatet Näsbokrok. Ett kargt, men mysigt, litet naturreservat ute på en udde. Ljung, fält, hav och sten samsas med stigar och spång.
I’ve decided to package my my custom-made photos page into my very first Micro.blog plug-in 🥳. Installing it on your own Micro.blog-hosted blog is now as easy as:
Two styles are included in this first release, “grid” and “masonry”.
The “grid” layout has a fixed row height and attempts to spread the images as best it can based on the available screen size. Some images might be cropped in order to fit on the row.
The “masonry” layout instead maintains the aspect ratio of each photo so that the rows are pleasantly uneven.
Since this plugin overrides the whole photos page, it’s currently incompatible with most photo-page related plugins such as All photos or Photos category.
The current version (1.0) includes a checkbox in the plug-in settings to mimic the All photos plugin. Just tick the checkbox labeled “Include all photos in multi-photo posts, not just first photo”. The Photos category options will be added in a future version.
Through the magic of auto-updates, Micro.blog will ensure that you’re always running the latest version of this plug-in.
Currently, Marfa theme is the only theme that I’ve verified the plug-in working with. Hopefully it should work on most themes without additional tweaks. Should you try out the plug-in, please let me know if something looks weird when combined with other Micro.blog plug-ins or themes.
Jag går i tankarna att flytta bloggen ännu en gång. Från att hostas på micro.blog till att använda en egen Wordpress-instans som ett ”headless cms” kopplat till en statisk sidgenererare.
Det blir en något mer komplex uppsättning än den här nuvarande och jag överväger ännu om det är värt att ta språnget. Utöver att spara in de $5/mån som micro.blog kostar mig så vinner jag även en större frihet att kunna modifiera bloggen som jag vill. Främst då möjligheten att skapa upp egna inläggstyper.
Nackdelarna är uppenbara. Jag är osäker på om jag kommer orka med att drifta något sådant här på fritiden. 😬
Jag har byggt en prototyp baserat på mitt Hugotema för den här sajten. Netlify ombesörjer att hosta och bygga om sajten när något ändras i mitt GitHub-repo eller när inlägg publiceras/uppdateras i Wordpress.
Prototypen ligger här för den som är nyfiken: johanl-wp.netlify.app
När jag i dag ville uppdatera till senaste versionen av macOS möttes jag av det retsamma meddelandet ”Det finns inte tillräckligt med ledigt utrymme på skivan”. Retsamt eftersom Finder i sin tur uppgav att jag hade hundrafemtiosex gigabyte ledigt utrymme.
Efter lite googling visar det sig att de Time Machine snaphots som macOS lagrar lokalt inte räknas med i Finders uträkning av använt utrymme. Finder ljuger alltså om det använda utrymmet och tar för givet att macOS rensar bort snapshots när utrymmet behövs till något annat.
Av någon anledning verkar dock macOS misslyckas med just bortrensandet av snapshots när utrymmet behövs för en systemuppdatering.
Ute på det vida internet tipsas det om att temporärt stänga av Time Machine för att trigga en rensning. Det tricket fungerade dock inte för mig. Jag behövde i stället ta till det inbyggda verktyget tmutil för att manuellt ta bort dem.
–
Först, lista alla tillgängliga snapshots:
$ tmutil listlocalsnapshots /
Vilket, föga förvånande, ger oss en lista av snapshots:
Snapshots for disk /:
com.apple.TimeMachine.2022-05-16-211505.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-012315.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-022336.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-032406.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-042437.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-052858.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-062556.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-072758.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-083024.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-090209.local
com.apple.TimeMachine.2022-05-17-175907.local
Dessa kan vi sedan ta bort, en efter en, med hjälp av snapshotets id:
sudo tmutil deletelocalsnapshots 2022-05-17-012315
När samtliga snapshots var borttagna hade jag inte längre några problem med att starta igång uppdateringen av macOS.
På jobbet har vi velat experimentera med nya, hjälpsamma, eslint-regler i ett av våra huvudrepositories. Det har dock känts en smula övermäktigt att introducera strama regler i en befintlig kodbas.
En lösning som vi landat i är att enbart köra eslint på de filer vi jobbar med. I vårt fall de filer som ingår i en merge request. Så småningom, när vi lämnat från oss varje fil något prydligare än vi hittade den, har vi således en genomgången kodbas. En merge request i taget.
I GitLab har vi lagt till det här jobbet i vår CI/CD-pipeline:
code-quality:
image: node:16-alpine
stage: test
before_script:
- apk add git
script:
- git fetch
- DIFFED_FILES_TO_LINT=$(git diff origin/$CI_DEFAULT_BRANCH... --name-only -- "*.ts" "*.tsx" "*.js" "*.jsx")
- npm ci
- npx eslint $DIFFED_FILES_TO_LINT
only:
- merge_requests
Badlands album ”Djinn” och Loney Dears album ”A Lantern and a Bell” har äntligen brutit den torka som brett ut sig i mitt albumbibliotek under första delen av 2021. Två väldigt olika, men väldigt känslosamma album.
Där ”Djinn” bjuder på mycket välbehövlig shoegaze. Komplett med otaliga lager synthar.
Och ”A Lantern and a Bell” i stället bjuder på minimalistiska, lågmälda pianotoner.
Ingen: …
Bokstavligen ingen: …
Jag: Låt mig berätta om musik jag har uppskattat under 2020!
–
Ett stort tack till alla artister som, 2020 till trots, har spottat ur sig guldklimpar till album. Eftersom spelningar och turnéer har ställts in så är det viktigare än någonsin att stötta de artister man tycker om. Köp deras musik och merchandise! Och, inte minst, berätta för andra vilka artister du har uppskattat under året.
I mitt fall så lyssnar jag näst intill uteslutande på musik i albumform och jag har gjort slag i saken och köpt mina favoriter från Bandcamp.
Varje år, av någon outgrundlig anledning, så sammanställer vi en spellista till årets sista En podd om teknik. Tjugohundratjugo är såklart inget undantag.
Reglerna är enkla. Man tvingas välja 15 låtar som man har gillat under året som gått (men låtarna kan ha släppts när som helst). En tradition jag aldrig skulle upprätthålla på egen hand men som jag verkligen uppskattar att vi gör tillsammans. Det är något visst med att koka ned och sammanfatta ett år. Och något ännu mer visst att gå tillbaka till föregående års listor.
Det skulle vara så lätt att säga: ”F*ck it. Nu har jag missat en vecka. Nu kan jag lika gärna strunta i att skriva de här veckouppdateringarna.”
Men det tänker jag inte göra. Jag fortsätter att tröska mig framåt. Jag tänker fortsätta skriva de här, tämligen meningslösa, uppdateringarna även om jag missar en vecka här eller där. Det väsentliga är att de blir gjorda.
Efter att, under två kvällar, ha spelat igenom Josef Fares spel Brothers: A Tale of Two Sons så gick vi på jakt efter fler spel med liknande energinivå. Avslappnande, sagolika spel att varva ned i soffan med. Efter några omvägar landade vi i The Last Guardian.
Vår diskmaskin har hunnit gå sönder, hunnit lagats och sedan hunnit gå sönder igen. Det skulle vara jobbigt i vanliga fall men det tillkommer ytterligare disk nu när är hemma hela dagarna.
Jag har fortsatt jobba hemma och det fungerar bättre än förväntat. Fördelen är att jag kommer igång tidigare, tar kortare lunch och kan därmed sluta lite tidigare. Och ändå känna att jag då och då, med gott samvete, kan ta en Otispaus.
Blivit med Fairphone 3 som jobbtelefon. Det resulterade i att jag och Lisa röjde undan för att spela in en spontan unboxing av den. Dock en stum sådan så förvänta er inga kommentarer.
Lyssnat på mycket Movits den här veckan av någon anledning. Man hinner liksom aldrig riktigt förbereda sig när Movitssuget slår till. Det bara händer. Det har också blivit en del ambient synth samt en lagom dos Håkan Hellström.
Och, sist men inte minst. Perfume Genius har släppt sitt nya album Set My Heart on Fire Immediately. Jag har gått och väntat på det här albumet ända sedan de första låtarna strösslades ut tidigt i våras.
I dag är det första maj och vi har följt tal och firanden från soffan, livestreamat över YouTube och Facebook. Det känns inte som vanligt men det känns inte heller helt fel att kunna lyssna på tal i sitt eget hem. Särskilt inte när talen ackompenjeras av nygräddade surdegsbröd och färskbryggt kaffe. Hoppas dock på att vi, nästa år, kan få komma ut på första maj med Otis. ✊
Jag har försökt laga thailändskt under några dagar. Pad thai och ett par olika versioner currygryta. När jag tidigare försökt laga thailändskt så har jag haft svårt att få till riktigt rik smak men nu har jag äntligen börjat komma i närheten av smakerna jag är ute efter. Tricket har varit att pracka grytan full med naturliga umamikällor. Hittade en thailändsk kock på YouTube som gav bra tips på saker att tänka på, särskilt när man lagar vegetariskt.
Medan jag fokuserar på thaimat så har Lisa, utöver sin surdeg, fokuserat på ölbryggning. En APA står nu och bubblar i vardagsrummet och vi försöker bortse från faktum att vi på kort tid förvandlas till karikatyrer av karantänande storstadsbor.
Torsdagstraditionen håller i sig och vi fortsätter göra så gott vi kan i veckans karantänquiz med Quizadillas.
I musikväg har det saknats nytillskott den här veckan. Shawn Blanc tipsade om The Olympians som har snurrat ett par varv. Jag har också återgått till några Apple Music-favoritlistor i brist på annat, Nightcap och Beneath the stars.
Paniken över att vi nu ansvarar för en liten bebis börjar lägga sig och vi har landat i något som kan liknas vid en vardagslunk. Förvisso en vardag där man knappt vågar träffa familj eller vänner, covid-19 härjar i landet, grannarna okynnesborrar och vår tvättstuga är stängd för asbestsanering. Men ändock, en vardag.
Vi vaknar, dricker kaffe, ammar, käkar frukost, byter blöja, ammar, byter blöja, ammar, sover, byter blöja, ammar, byter blöja, sover.
Och sedan: Lunch.
Vi hade en förhoppning om att ta tillflykt till uteserveringar under den här första föräldraledigheten. De förhoppningarna har grusats. Temperaturerna håller sig obstinat kvar på vinternivåer och vägrar övergå till vårnivåer. Men. På bra dagar, när solen värmer. Då är det i alla fall helt okej promenadväder.
Det känns avlägset att jag, inom ett par veckor, ska byta ut det här lunket mot en vardag som involverar jobb.
På tal om avlägset. Jag saknar mina vänner.
I brist på häng IRL så testade vi på att laga middag över länk. Tema “pasta”. Som ett litet fönster på köksbänken in i ens vänners kök med allt var det innebär av sorl från folk som pratar i mun på varandra, ojämna mikrofonvolymer, märkliga kameravinklar och ett alldeles utomordentligt skönt häng. Tänk att skratt och sorl kan vara så berusande.
Men bristen på IRL-häng innebär också att vi aldrig får anledning att dricka Lisas hemmagjorda öl. De ligger just nu och ockuperar frukt- och grönsakslådorna i kylskåpet och bara väntar på att få uppfylla sitt syfte: Att drickas av besökare.
Vi har tjuvsmakat – och jag vågar lova framtida besökare att ni inte kommer bli besvikna.
För andra fredagen i rad har vi hämtat lunch från Resursrestaurangen. Skönt med en promenad och skönt med en matlåda som innehåller ett tjog extra kärlek jämfört med vår hemmalagning.
Det är ju bara att sätta sig ned och skriva, tänker jag. Och så sätter jag mig ned, och skriver.
Med avstamp i en idé och med ett embryo av två, tre meningar så hoppas jag på att orden ska fortsätta flöda. Men. Det gör de inte. De sinar.
Ungefär här.
Jag har försökt förstå varför de sinar. Det är svårt. Kanske är det, som så ofta, en rad faktorer som spelar in. Att det jag skriver om är ointressant eller att just mina åsikter om ämnet är onödiga. Eller. Ännu värre. De gånger jag snubblar över över något som verkar intressant men inser att jag inte har något nytt att tillföra, hur jag än försöker. Vem är jag då att tycka till?
Ord kommer inte lättvindigt till mig. Jag stöter och blöter dem innan jag ens tillåter dem att skrivas ut på skärmen. Och när de väl tagit plats där så löper de stor risk att tas bort så fort jag läser meningen som jag nyss skrivit.
Jag har en tendens att överredigera. När jag läser det jag skrivit så resulterar det oftast i att jag kapar ned texten till den grad att den tappar den tillstymmelse till personlighet som den en gång startade med. Alla onödiga meningar, teser och paragrafer stryks. En efter en. Och inte sällan resulterar det i att blott en rubrik återstår på ett tomt ark.
Så. Jag ska göra mitt yttersta för att komma till bukt med den här skriv- och publiceringsrädslan. Efter idogt grubblande så har jag stipulerat två strategier för att ta mig framåt.
Sjutton, vad fyller ens den här hemsidan för syfte om jag inte vågar fylla den med något?