Lurarna den här veckan har nästan uteslutande ockuperats av Amanda Bergmans eminenta Your Hand Forever Checking On My Fever. En direkt konsekvens av söndagens, lika eminenta, framträdande på Pustervik.
Lurarna den här veckan har nästan uteslutande ockuperats av Amanda Bergmans eminenta Your Hand Forever Checking On My Fever. En direkt konsekvens av söndagens, lika eminenta, framträdande på Pustervik.
Rotade i musikbibliotekets bakre gömmor och hittade ett eminent söndagssoundtrack: Feist – Look at what the light did now
Finns där musik finns.
—
Kanske inte ett album för den breda allmänheten. Men för föräldrar med barn i förskoleåldern kan jag varmt rekommendera dessa nyutgivna jazztolkningar av barnvisor. En utomordentlig trevlig bakgrundsplatta som både barn och vuxna kan nynna med i medan man gör annat.
—
Jag introducerades till Efterklang i och med släppet av Piramida, 2012. Sedan dess har jag aldrig riktigt fastnat för några av deras album även om jag avnjutit dem live. Det här senaste albumet låter inte alls som Piramida, i stället är det betydligt mer bombastiskt. Stundtals påminner det nästan om M83s Hurry up, we’re dreaming. Och kanske är det just därför jag uppskattar Things we have in common så mycket.
—
Höst brukar innebära mer singer-songwriter i högtalarna hemma och Bon Ivers senaste EP gör ingen besviken. Förutom om man kanske hade önskat något mer experimentellt i stil med exempelvis 22, a million. Musikaliskt är denna EP inte alls lika utmanande men väl ett trevligt soundtrack till dalande höstlöv.
—
Vill man utöka höstlistan med ytterligare ett album så bör man köa Phosphorescents senaste Revelator. Och när det albumet tar slut så kan man fortsätta med valfritt annat Phosphorescent-album.
—
Shoegaze med allt vad det innebär av tillhörande elgitarrer, distpedaler och synthar. Men med ett tydligare upptempo-beat än vad jag är van vid när det kommer till Shoegaze.
Förövrigt ett album som jag aldrig hade upptäckt om det inte vore för den nystartade sajten Hearing Things, startad av fem tidigare Pitchfork-anställda som blev av med jobbet i samband med att Pitchfork skohornades in i GQ.
—
En genomförkyld familj har satt tydliga begränsningar kring mängden stillsam egentid man kan få loss för att lyssna in sig på nya album. Särskilt på album som inte riktigt gör sig som bakgrundsmusik utan förtjänar både en och flera aktiva genomlyssningar.
Ser fram emot att kunna lyssna på de här i lugn och ro nån gång framöver:
Finns det ytterligare något jag bör lyssna på måntro?
Kvalitetssoundtrack denna lördagkväll.
Gott nytt år!
Vilket år vi lämnar bakom oss, va?
På ett personligt plan har 2023 varit ett överväldigande positivt år. Vi har fått tillökning av en lillasyster, vi har skrattat mycket och vi har byggt otaliga tågbanor.
Men, 2023 har också kantats av mycket jobbjobb. Stundtals för mycket jobbjobb. Något jag försökt åtgärda under hösten och kommer fortsätta med under 2024. Jag behöver hitta tillbaka till en någorlunda rimlig balans.
Så, med det sagt, tänkte jag tillåta mig att blicka tillbaka lite snabbt på allsköns musik, spel, film, tv och litteratur som jag har avnjutit under 2023. Häng med eller stå kvar, mig kvittar det.
2023 får nog anses lite av ett mellanår från mitt musikbiblioteks perspektiv. Vissa år kan jag verkligen hänga upp olika delar av året kring vilken musik jag har lyssnat på men detta år har dock inte varit lika tydligt.
Några album har ju såklart ändå åtnjutit fler lyssningar än andra. Här är en ostrukturerad lista över mina favoriter under året. Utan någon egentlig inbördes ordning mer än att jag skrivit ned albumen i den ordningen jag har kommit på dem. Vilket kanske ändå skvallrar lite om ordningen.
Det är sällan ett rollspel lyckas koppla greppet om mig. Jag blir oftast för rastlös och kasta mig genom spelet om ens orkar att spela färdigt det. Men med Baldur’s Gate 3 så är det annorlunda. Av någon anledning så nyttjar jag den lilla speltid jag kan uppbåda till att strosa runt och lösa sidouppdrag. Det har nästan aldrig hänt mig i ett spel tidigare. Nackdelen är väl att jag inte vågar påbörja något annat spel förrän jag har tagit mig igenom det.
Resident Evil 4 Remake är Resident Evil 4 varken mer eller mindre. Visserligen snyggare och modernare men ändock, Resident Evil 4. Precis som det ska va.
Det visar sig att jag brände rätt många timmar i Diablo 4 i anslutning till att det släpptes. Helt klart ett bra röj, framförallt om man gillar Diablo-formeln. Men vill man ha en djupare spelupplevelse så hittar man nog den bäst någon annanstans.
Ett detektivspel som hämtat mycket inspiration från ett av mina favoritspel: The Return of the Obra Dinn.
Rekommenderas varmt om det kliar i detektivnerven.
Hur kunde jag nästan glömma!? Ett av mina absolut mest spelade spel under 2023. Railroads!
Visst, tekniskt sätt så är det väl inte ett spel från 2023. Men det släpptes till iPad under 2023 och det är där jag har spelat det. Verkligen ett urmysigt spel att sitta och knåpa med på paddan. Särskilt med en Apple Pencil till hands.
Jag slänger även in några bubblare eftersom att jag har ett par spel på att-spela-lsitan som jag är oerhört sugen på men ännu inte har hunnit spela. Framförallt: Cocoon, Chants of Sennaar och Venba.
Vad finns det att inte gilla? Troll, bergatroll, stentroll, féer och häxor. Den här julkalendern har allt.
Den är egentligen alldeles för läskig för treåringen. Men det har inte gått att hindra honom från att krypa upp i soffan framför tvn varenda morgon.
Ös och skoj, från början till slut. Rekommenderas varmt till allt och alla. Även om kanske de som har en väldigt stark aversion mot actionfilmer bör hålla sig borta.
Det är inte alltid dramatiseringar av spel blir bra. Det händer knappt ens nånsin. Men tack och lov så är Last of Us ett undantag.
Dystopiskt sci-fi-drama. Silo utspelar sig nere i en (hör och häpna) silo, dit mänskligheten har tagit sin tillflykt. Välgjort och spännande.