Christoffer Röstlund Jonsson, för etc.se.

Joakim skulle ha varit hemma vid det här laget. Det är han inte. Han är någonstans inuti Marmara, Europas största fängelsekomplex. Det är ökänt för sina brutala förhållanden: våld, bestraffningar, skabb. Minst 11 000 människor är inlåsta i betongbjässen, dubbelt så många som det ens finns fängelseplatser i hela Sverige. Tusentals av dem har frihetsberövats eftersom de ses som fiender till Turkiets regim.

Joakim är en av dessa fångar. Fängslad för sin journalistik. Han är min kollega och kompis.

Det går inte en dag utan att tankarna vandrar iväg till Joakim Medin och till det ofattbara i att han fortsatt sitter frihetsberövad utan att ha begått något brott.

Absurditeten i att han sitter där han sitter – medan ens egna vardag lunkar på som vanligt, i sin gilla takt, med alla bestyr och våndor som hör vardagen till. Det är svårt att förena.

En vacker dag kommer han att släppas. Det är jag övertygad om. Men alla andra dagar sitter han kvar.