Denna vecka har det inte funnits tid till mycket annat.

• Jag blev otroligt inspirerad av Jacob Michelsen och hans filmfoton när vi sågs i förra veckan. Inspirerad till den grad att jag har fått låna Lisas pappas gamla Canon FT QL. Laddad med en ny rulle Fujifilm Superia 400 film så har jag försökt ta foton på ditten och datten. Det är dock både svårt och tidskrävande utan en fungerande ljussensor. Batteriet som är tänkt att driva den är märkt med “Made in West Germany” vilket skvallrar om hur gammalt det är.

• Jobbmässigt så har jag slitits mellan support och utveckling. Jag försöker fortfarande få ordning på en inloggningsfunktionalitet via oauth men det har gått segt. Det har varit mycket att sätta sig in i.

  Jag har jobbat hemifrån ett par dagar. Dels för att känns tryggt rent allmänt men främst för att jag inte vill riskera att dra på mig Corona nu när födelsedatumet börjar närma sig. Jag vill verkligen inte riskera att bli portad från förlossningen.

• Två album har snurrat varma i hörlurarna den här veckan. Ryder av Holy och Like New av Purr.

• Return of the Obra Dinn är nu helt avklarat och jag kan fortsatt rekommendera det varmt. En synnerligen unik spelupplevelse. Problemet med unika spelupplevelser är att det inte finns något naturligt spel att plocka upp nu när man har fått mersmak.

• Bebisen gjorde oss så pass oroliga i veckan att vi åkte in till Östra sjukhuset. Hen rörde sig inte som hen brukar och då finns det inte direkt något alternativ till att åka in. Så fort vi anlände så tog barnmorskan CTG och hjärtat slog som det skulle. Efter det tog det många timmar tills vi fick träffa en läkare som gjorde ultraljud – men det gjorde inget att det tog tid för vi var trygga med att hjärtat ändå slog som det skulle. Ultraljudet såg normalt ut och bebisen låg och sprattlade gott där inne i magen.
• På jobbet har jag försökt sätta mig in i OAuth för att vi ska få till ett enhetligt inloggningsflöde.
• The Matrix är fortfarande en sjuhelsikes bra rulle. Jag och Lisa såg den nu i veckan och jag var nervös över att den skulle kännas gammal, lam och töntig. Sällan har jag blivit så glad över att ha så fel.
• On the metal med Jonathan Blow är ett härligt nördigt poddavsnitt om programmeringsspråk, spelmotorer och en god släng av “det var bättre förr”.
• Pomperipossa Records annonserade i veckan att de släpper Dark Morphs nya album Dark Morph II. Det väckte min nyfikenhet och deras 2019-album har gått varmt i hörlurarna den här veckan.
• I spelet Return of the Obra Dinn har det börjat lossna och jag har fått löst en rad mysterier ombord på den båten. Det är ett spel jag kan rekommendera varmt.

(Jag ska försöka mig på att skriva veckouppdateringar.)

• På jobbet har vi lanserat vårt nya långläsningsformat som jag har varit del av ta fram. Det känns kul att få visa upp det för läsare och feedback har redan börjat rulla in. 90% klar nu är det bara 90% kvar. De artiklar vi släpper den här helgen är:
  • Natt på Medelhavet
  • Så gick det för de svenska incel-männen
  • Truckstop Alaska – från vaggan till graven
• Jag fortsätter att åka till Stockholm även om det börjar kännas mer nervöst nu att åka från stan när det börjar närma sig ankomstdatum.
• Det har varit skralt med tv-serier på sistone men jag har börjat titta på Mystic Quest och har funnit den oväntat underhållande. Hittills är det den AppleTV+serie som jag har uppskattat mest efter att ha sett The Morning Show och For all mankind.
• Efter 2-3 mejls korrespondens till GOG om en buggande muspekare så har jag äntligen tagit tag i att starta Return of the Obra Dinn. Det är uppfriskande med spel som berättar historier på helt nya vis och där är verkligen Obra Dinn i en klass för sig tillsammans med Her Story. Mig veterligen finns det inga andra spel att jämföra det med.
• Musikmässigt har det varit en spretig vecka. Bombay Bicycle Clubs album Everything Else Has Gone Wrong forsätter att gå varm i högtalarna här hemma, men det har också smugit sig in lite folk i form av Bonny Light Horsemans album samt Christian Kjellvanders nya projekt Doom Country.