Lurarna den hÀr veckan har nÀstan uteslutande ockuperats av Amanda Bergmans eminenta Your Hand Forever Checking On My Fever. En direkt konsekvens av söndagens, lika eminenta, framtrÀdande pÄ Pustervik.

iPod spelades Amanda Bergmans album Amanda Bergman, live pÄ scen.

Musik jag lyssnat pÄ det senaste

Finns dÀr musik finns.

—

Sture Kvintett – Barnjazz pĂ„ svenska

Kanske inte ett album för den breda allmÀnheten. Men för förÀldrar med barn i förskoleÄldern kan jag varmt rekommendera dessa nyutgivna jazztolkningar av barnvisor. En utomordentlig trevlig bakgrundsplatta som bÄde barn och vuxna kan nynna med i medan man gör annat.

—

Efterklang – Things We Have in Common

Jag introducerades till Efterklang i och med slĂ€ppet av Piramida, 2012. Sedan dess har jag aldrig riktigt fastnat för nĂ„gra av deras album Ă€ven om jag avnjutit dem live. Det hĂ€r senaste albumet lĂ„ter inte alls som Piramida, i stĂ€llet Ă€r det betydligt mer bombastiskt. Stundtals pĂ„minner det nĂ€stan om M83s Hurry up, we’re dreaming. Och kanske Ă€r det just dĂ€rför jag uppskattar Things we have in common sĂ„ mycket.

—

Bon Iver – SABLE, - EP

Höst brukar innebÀra mer singer-songwriter i högtalarna hemma och Bon Ivers senaste EP gör ingen besviken. Förutom om man kanske hade önskat nÄgot mer experimentellt i stil med exempelvis 22, a million. Musikaliskt Àr denna EP inte alls lika utmanande men vÀl ett trevligt soundtrack till dalande höstlöv.

—

Phosphorescent – Revelator

Vill man utöka höstlistan med ytterligare ett album sÄ bör man köa Phosphorescents senaste Revelator. Och nÀr det albumet tar slut sÄ kan man fortsÀtta med valfritt annat Phosphorescent-album.

—

Dummy – Free Energy

Shoegaze med allt vad det innebÀr av tillhörande elgitarrer, distpedaler och synthar. Men med ett tydligare upptempo-beat Àn vad jag Àr van vid nÀr det kommer till Shoegaze.

Förövrigt ett album som jag aldrig hade upptÀckt om det inte vore för den nystartade sajten Hearing Things, startad av fem tidigare Pitchfork-anstÀllda som blev av med jobbet i samband med att Pitchfork skohornades in i GQ.

—

Musik jag vill lyssna pÄ men inte hunnit

En genomförkyld familj har satt tydliga begrÀnsningar kring mÀngden stillsam egentid man kan fÄ loss för att lyssna in sig pÄ nya album. SÀrskilt pÄ album som inte riktigt gör sig som bakgrundsmusik utan förtjÀnar bÄde en och flera aktiva genomlyssningar.

Ser fram emot att kunna lyssna pÄ de hÀr i lugn och ro nÄn gÄng framöver:

  • The Cure – Songs of a lost world
  • ThĂ„ström – Somliga av oss

Finns det ytterligare nÄgot jag bör lyssna pÄ mÄntro?

Jag och fyraÄringen bakar kanelbullar till tonerna av Barnjazz pÄ svenska. Vardags-edge att hinna med ett bullbak medan lillasyster sover för- och eftermiddagslur. Men gott luktar det!

Freshly baked cinnamon buns are cooling on baking trays lined with parchment paper in a cozy kitchen setting.

Höst, höst och höst. Skrotar runt i köket till ljudet av Trolltider i vardagsrummet: packar matlÄdor av överbliven pumpasoppa, putsar nÄgra silverskedar och suktar efter ostbricka till efterrÀtt.

Barn pÄ cykel i förgrunden med höstlöv pÄ marken och en mamma med barnvagn i bakgrunden.

Lampor, hubbar och kompromisser

Det började för lĂ€nge sedan. En smart glödlampa hĂ€r, ytterligare en dĂ€r. Jag hade, som en ansvarsfull vuxen med fast inkomst, Ă€ntligen hittat nĂ„got som skulle förenkla livet. Lampor som tĂ€nds och slĂ€cks automatiskt nĂ€r man kliver in genom dörren – framtiden var ljus. Det tjugoförsta Ă„rhundradet skulle Ă€ntligen rĂ„da bot pĂ„ mörkret.

Tills för ett par veckor sedan höll vi oss strikt till ljuskĂ€llor frĂ„n Philips Hue. Det fungerade, tills en av de dyrare lamporna plötsligt dog. Det kĂ€ndes orimligt att betala nĂ€rmare 500 kr för att ersĂ€tta en… lampa. Ja, en lampa.

Vi var sÄledes i behov av nÄgot billigare. SÀrskilt nu nÀr mörkret började krypa pÄ, och vi dessutom ville köpa fler smÄlampor för att motarbeta det med de medel vi hade att tillgÄ.

Men! Behovet Ă€r egentligen inget nytt. Jag har lĂ€nge hĂ„llit mig frĂ„n att utöka vĂ„rt system i vĂ€ntan pĂ„ att Matter – framtidens hubblösa standard – skulle rulla ut pĂ„ bred front. Men tiden gick, lampor gick sönder och den hubblösa framtiden lyser Ă€nnu med sin frĂ„nvaro.

SÄ dÀr stod jag, med en halvtrasig uppsÀttning smarta lampor i relativt akut behov av ljus. Vad gör man dÄ? Jo, man ger upp om den optimala lösningen och faller tillbaka till nÄgot som faktiskt gÄr att köpa: gammal hederlig ZigBee. Det Àr tekniken bakom Philips Hue och flertalet andra smarta system. Den utopiska, hubblösa Matter-framtiden fÄr vÀnta, och istÀllet vÀlkomnar vi ytterligare en hubb i vÄrt hem.

Valet föll pÄ IKEA. Vi hade redan sneglat pÄ deras smarta gardiner, sÄ det föll sig relativt naturligt. Vi klickade hem ett gÀng produkter: Dirigera, deras smarta hub, tvÄ genvÀgsfjÀrrar (Somrig), ett smart uttag (Tretakt) och nÄgra smarta lampor. En av de större punktinsatserna i vÄrt smarta hem pÄ Är och dar.

Vi har nu en mix av:

  • Philips Hue, barnens favorit eftersom de kan Ă€ndra fĂ€rg
  • Eve, ett par smarta uttag, de enda enheterna som faktiskt Ă€r redo för den utopiska (och högst hypotetiska) Matter-framtiden
  • IKEA, för att kunna utöka pĂ„ en budget

VĂ„rt hem har blivit bĂ„de smartare men ocksĂ„ en smula spretigare. Dock inte fullt sĂ„ kaotiskt som jag hade förvĂ€ntat mig. Visst, det Ă€r lite stökigt att installera upp prylarna i sina respektive appar, men nĂ€r de vĂ€l Ă€r installerade sĂ„ styr vi Ă€ndĂ„ allt genom Apple Home. Scener, automationer, genvĂ€gsknappar – allt Ă€r uppsatt i Hem-appen och vi kan dĂ€rmed kombinera de olika prylarna frĂ„n de olika systemen. Hittills utan nĂ„gra bekymmer.

Gladast Àr nog fyraÄringen som Àntligen, med hjÀlp av genvÀgsfjÀrren, kan styra lamporna i sitt rum. Ett tryck tÀnder dem, ett dubbeltryck gör dem rosa, och ett lÄngtryck skiftar till grönt. IKEA-fjÀrr och Hue-lampor i en lagom dos symbios.

Inget utopisk Matter-hem, men det fungerar. För det mesta. Åtminstone tills vi köper pĂ„ oss Ă€n mer fjĂ€rrkontroller, sensorer, gardiner och prylar. I slutĂ€ndan handlar det ju inte om att ha det perfekta systemet – bara att hĂ„lla mörkret pĂ„ avstĂ„nd. Och om det krĂ€ver en extra app och ytterligare en hubb? DĂ„ Ă€r det kanske priset man fĂ„r betala för att leva i framtiden, idag.

FrÄn tystnad till falsett

Hösten har anlÀnt, och jag har till sist tagit över rollen som förÀldraledig. I detta nu har en vecka passerat, och om nÄgon frÄgade mig om jag har kontroll över situationen, skulle jag inte kunna göra annat Àn att nicka och le. Precis sÄdÀr som man gör nÀr man försöker att dölja sanningen om de smÄ katastroferna och blodviten som redan hunnit utspela sig.

I ett desperat försök att muta mina marodörer, har jag serverat risgrynsgröt tvÄ kvÀllar den hÀr veckan. Jag skyr inga som helst medel för att vinna över dem pÄ min sida.

FörÀldraledigheten lÀr en mÄnga saker. Men jag har insett att det framförallt Àr en lektion i att uppskatta ljud. Alla ljud. Men det finns sÄklart grader av ljudens gemytlighet. Ett barns sorl, nÀr det försvinner in i egenlek, Àr som ljuvlig bakgrundsmusik. SÀrskilt nÀr det ackompanjeras av en ettÄrings försök att fumla-, snubbla- och ramla i kapp sin storebror.

Eller ljudet av rafsande i en legolĂ„da, en fantasilek i falsett om nĂ„gon familj som strandat pĂ„ vĂ€g till farmor och farfar. Eller nĂ€r det plötsligt deklareras: ”NĂ€e nu ska jag stĂ€lla mig vid fönstret och rĂ€kna bilar med dragkrok. En, tvĂ„ tre…”

Men sÄ finns det ocksÄ de mindre angenÀma ljuden. Ett av dem, har jag fÄtt erfara, Àr nÀr ettÄringar och fyraÄringar gaddar ihop sig och utbrister i gemensam gnÀllgrÄt. Det Àr sÀllan utan anledning förstÄs. Allt som oftast beror det pÄ att deras vuxen har misslyckats med att utfodra dem med risgrynsgröt i rÀtt tid. Och Àven om ljudnivÄn i stunden kan vara plÄgsam sÄ drunknar den i ljudet av skammen över att det Àr ens eget fel.

SÄ, nÀr allt kommer omkring, Àr inte ens den vÀrsta sortens oljud sÀrskilt hemskt. Det Àr trots allt bara ett högljutt bevis pÄ att de fortfarande Àr vid liv.

I stÀllet Àr det avsaknaden av ljud som skrÀmmer. NÀr total tystnad infinner sig sÄ löper en stackars förÀldrahjÀrna amok. Under brÄkdelen av en tyst sekund kan den lÀtt konstruera arton möjliga scenarier, varav tjugotvÄ av dem direkt dödliga.

Det Ă€r sĂ„ledes svĂ„rt att njuta av tystnaden, ens nĂ€r den sker under kontrollerade former. Även nĂ€tter dĂ€r de dĂ€r ljudkĂ€llorna sover borta sĂ„ vaknar man, av tystheten, och undrar varför man inte hör nĂ„gon puls eller nĂ„gra andetag.

Tystnaden, den Àr för alltid förstörd. I stÀllet har den ersatts av stunder av stillhet bland de högljudda, skrattande, gnÀllande och falsettsjungande skönljud som barnen för med sig.

Bytt Àr bytt och kommer aldrig tillbaka.

NĂ„gra spel jag har spelat det senaste

Animal Well

Har du inte spelat Animal Well – lĂ€s ingenting om det innan du drar igĂ„ng. PĂ„ riktigt alltsĂ„. De flesta recensioner av spelet brukar börja med samma brasklapp, av en god anledning. Det Ă€r nĂ„got speciellt med att upptĂ€cka det hĂ€r spelet sjĂ€lv, och i sin egen takt. Utan spoilers.

Gillar du Àventyrsspel eller indie-spel sÄ Àr det hÀr ett absolut mÄste.

Är man alldeles tokallergisk mot pixel-estetik sĂ„ kanske man kommer ha svĂ„rt att se bortom grafiken men jag tycker nog att det Ă€r vĂ€rt att ge det en chans Ă€ndĂ„.

Cocoon

Ett helt makalöst pusselspel som inte liknar nÄgot annat jag har spelat. Man hoppar mellan vÀrldar/dimensioner pÄ ett alldeles snillrikt sÀtt.

Jag Àlskar pusselspel som lyckas med konststycket att, gÄng pÄ gÄng, fÄ en att kÀnna sig supersmart nÀr man hittar lösningen pÄ ett till synes omöjligt pussel.

Metroid Prime Remaster

En remaster pĂ„ ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna. What’s not to like?

Underligt ibland hur vissa spel Äldras, eller inte Äldras. Metroid Prime Àr frÄn 2002 men hÄller förvÄnansvÀrt hög klass fortfarande. Visst, vissa saker kÀnns lite stolpiga och styltiga pÄ ett sÀtt som kanske har förfinats de senaste 20 Ären. Men överlag Àr Metroid Prime ett spel som fortfarande hÄller hög klass.

Nu vill jag spela fyran!

(Och trean.)

(Och tvÄan.)

Cyberpunk 2077

Jag spelade aldrig Cyberpunk 2077 nÀr det lanserades och kan sÄledes inte riktigt kommentera det ganska katastrofala skicket som spelet verkade vara i nÀr det slÀpptes.

Men jag har spelat (lÀs: spelar) Cyberpunk 2077 nu! Och jag mÄste sÀga att det Àr ett otroligt engagerande action-rpg. Det mÀrks att CD Projekt Red har legat i och putsat pÄ spelet sedan 2020 för det Àr ett riktigt vÀlpolerat spel.

Gillar man inte actionspel sÄ kommer man nog ha svÄrt för Cyberpunk 2077. Men det Àr absolut ett av de smartaste actionspelen jag har spelat.

Det finns visor och sÄ finns det geniala visor. Det hÀr Àr ett exempel pÄ det sistnÀmnda.

Greta har en katt
Orvar heter han
Greta har en man
Orvar heter han
Tur att inte Greta
ocksÄ heter det
DĂ„ skulle dom ju heta
Orvar alla tre

Text och musik: Jujja och Tomas Wieslander, Mamma Mu & KrÄkan

DÄ tar vi och gör Apple lite smÄirriterade sÄ hÀr pÄ fredagkvÀllen.

En skÀrmdump pÄ appen AltStore som visar en skÀrm för att ladda ned och installera spelet Fortnite.

Introducing ”Mikro”

In my day-to-day job I’m a web developer. Admittedly, a web developer with a certain weakness for native apps. However, it’s been quite a while since I built anything substantial in Apple’s frameworks. The app projects I’ve been involved with in a professional capacity have exclusively been React Native projects.

So for the past year, in an attempt to dust the cobwebs off my native app skills, I’ve been tinkering with an app project that I’ve dubbed ”Mikro”. Mikro is a fully native Swift (and SwiftUI) app for Micro.blog.

Screenshot of Mikro app

Mikro is not intended to bring anything new to the Micro.blog platform. In fact – it’s not supposed to be innovative in any way, shape or form. Its sole purpose is to be a canvas for me to learn Swift and SwiftUI. Furthermore, it most probably won’t ever see the light of day.

That being said, I use Mikro every day to keep up with my friends and the Micro.blog community, and it kind of works. Until it falls short.

I don’t really know whether this is a good idea or not, but I figured I’d try spelling out some missing features to see if that gives me enough motivation to see them through.

Missing features:

In my mind, these features are table stakes and will need to be addressed before letting anyone else use Mikro.

  • Search: Currently, there is no way to search in Mikro. Which means there is also no way of following new users.
  • Notifications: Mikro doesn’t support any notifications right now.
  • Long posts: Mikro doesn’t yet support writing long posts
  • Attach media: Mikro doesn’t yet support attaching images or videos when writing a new post
  • Log in: To underline just how much of a personal project Mikro is – I haven’t yet added any support for logging in. I just use a hardcoded authentication token that’s appended to every API request. 😄

Features I’d like to add:

These features definitely fall into the category of ”nice to have” features. But (of course) that won’t stop me from starting them (and perhaps finishing them) before even attempting the ”must haves” in the list above. Such is the life-cycle of a hobby project.

  • Translation: iOS 18 will introduce an API to use on-device-processing to translate texts. I would love to add that to Mikro.
  • Inspiration: With iOS 17, Apple introduced a Journaling suggestion API that can give you some inspiration on what to write about when authoring a new post.
  • Mac app: when adding some functionality that was iOS-only, I managed to break the Mac app.

Mikro’s future

There probably isn’t one.

(But if there is – I promise to keep you posted.)

TÀnk att man nÀstan hunnit ge upp hoppet om sommaren och sen sÄ levererar den tvÄ pangdagar med sol, bad och bÄtutflykter.

Kvinna och barn sitter tillsammans i en liten bÄt och styr med hjÀlp av utombordaren.

SommarlĂ€sning: How to Become the Dark Lord and Die Trying av Django Wexler 📚

Davi Àr fast i en tidsloop som ÄterstÀlls varje gÄng hon dör. Hon har försökt vara hjÀlte och tagit sig an att besegra mörkrets makter. Men efter hundratals försök ger hon upp och bestÀmmer sig i stÀllet för att bli mörkrets makter.

De första kapitlen ger absolut mersmak. Fantastiskt roligt skriven och en underbar premiss.

LÀgenheten luktar natur nÀr vÄrt nya tÀlt hÀnger pÄ vÀdring efter tvÄ premiÀrnÀtter vid syrrans torp. Ser redan fram emot nÀsta tÀltnatt.

Ett tÀlt i motljus med uppbÀddade sovsÀckar.

TÀnk att man har fÄtt gifta sig den hÀr fantastiska kvinnan och sen fÄtt fira det med hela ens familj och ens vÀnner ombord pÄ en spÄrvagn.

Och till rÄga pÄ allt sÄ fick man lov att Àta popcorn tills man storknade.

Vad bra allt blev!

Auto-generated description: A newlywed couple is standing at the top of a staircase, smiling and waving, with the bride holding a bouquet. Auto-generated description: A bride in a white dress is holding a bouquet and standing in a tram filled with smiling, well-dressed guests.