Bland böckerna i den vanligtvis så dystopiska och deppiga bokbacken märkt med ”Climate fiction” (eller ”cli-fi” som det så käckt förkortas) hittar vi The ministry for the future. Något så ovanligt som en framtidsskilding om ett samhälle som lyckas kavla upp ärmarna och göra en ansats att lösa de klimat- och rättviseproblem som härjar på jorden.

Som läsare får vi följa Mary, chef för en nystartad FN-gren som i folkmun döpts till ”Ministry of the future”. De ges mandat att föra de sju kommande generationernas talan. Som om framtidens människor också vore livs levande.

Berättelsen tar avstamp år 2025 och beskriver Marys arbete med att nå ut med de idéer, prototyper och lösningar som ministeriet tar fram. För att lyckas måste de få med sig banker, stater och diverse ståthållare till sin sida.

De kapitel som följer Mary ramas på ett effektfullt sätt in av korta eklektiska kapitel som beskriver alltifrån oljeriggars pumpsystem till blockchain och fasansfulla återgivningar av att överleva en katastrofal värmebölja.

The Ministry for the Future känns ömsom tung och ömsom hopplös. Det utopiska samhället som tar tag i sina problem står ibland i allt för stark kontrast till vår bittra verklighet.

Men genom hela boken slutar slutar man aldrig att reflektera över vår egna framtid. Och då framförallt hur annorlunda den skulle kunna te sig.

Om vi bara kavlade upp ärmarna.